Tänkte här beskriva mina barns diagnoser.
Daniel är född med en hörselskada som dock upptäcktes först vid 3 års ålder. Då fick han hörapparat på båda öronen, han var iomd detta försenad i talet inte så konstigt då han hört dåligt.. Använde teckenstöd fram till för ett år sedan ca. Idag så förstår dom fletsa vad han säger men troligen har han en språkstörning. Vilket kommer utredas mer i år.
Daniel utreddes första gången år 2006 av psykolog han var då utveclingsförsenad, dock gjordes ny tesning hösten 2008 och då visade det sig att han hamnade på gränsen så diagnosen blev lindrig utvecklingstörning där språkförståelse var svagast.
Daniel kontrolleras även noga av en läkare på barnmottagningen då hans huvud är något stort.. och att hans motorik är något klumpig/osmidig.
Filip är ju tvilling med Daniel.. dom är tvåäggstvillingar. Även Filip har en hörselskada som oxå upptäcktes vid 3 års ålder. Han liksom tvillinbrorsan fick ju hörapparat. Filip har dock varit mera tydlig i sitt tal även om det inte varit så "berättande" tal.. Filip fick dock redan på sin första psykolog tesning diagnos lindrig utvecklingstörning (2006).
Filip kommer utredas vidare vid 8-9 års ålder då han har autismer drag samt adhd drag.. han är väldigt rutinbunden och allt måste planeras noga i förväg.. gillar inte beröring eller ögonkontakt om det inte är på hans villkor..
Filip kan även bli arg och väldigt impulsiv.
Sebastian har 6 diagnoser vilka är: ADHD/Damp, Asperger,uppförandestörning/beteendestörning, ticks och sömnstörningar.
Sebastian var lugnet själv tills han fyllde 5½ år. Då började hans sömnstörningar och trots. Alla sa att det var 6 års trots.
Han gjorde ett psykologtest vid denna ålder som inte direkt visade någonting..
När han var 7 år och började skolan så började det spåra ur även i skolan. Han hamnade ständigt i konflikt och han var svårmotiverad i skolarbetet/läxor. Special pedagog blev inkopplad men mycke mera hände inte. Alla trodde hans problem berodde på att jag och Micke bodde isär under ett halvår.. Ja ursäkterna har varit många genom åren o det har inte varit någon lätt kamp att få omgivningen att förstå problematiken runt honom.
Våren 2006 flyttade vi till annat område och då blev ett skolbyte aktuellt. Där fungerade allt bra den första månaden och han fick flera kompisar.. han var riktigt poppis.. men smekmånaden passerade och han blev värre än före.. Skolan tog dock tag i detta bra. Flera möten osv.. i januari 2008 fick han träffa skolpsykologen det var inte lätt att genomföra dessa tester mycke lirkande o mycke var på hans villkor. Men resultatet blev att han var normalbegåvad dock med "låg motor" antar dom menade dåligt arbetsminne. Denne psykolog tyckte ingen remiss till Bup behövdes.
Det bestämdes dock att han skulle börja i särskild undervisningsgrupp. Det är en klass med 7 barn och 3 personal. Undervisning är rätt struktrurerad och dagarna planeras noga. Dock har han iomd detta skolbyte flippat helt och att gå till skolan har blivit pest och pina. Jag som förälder har har inte fått någon respons på det jag sagt utan personalen har motarbetat i mångt och mycke.
I mars förra året tog jag själv kontakt med BUP, kände mig då rätt maktlös DÅ äntligen fick jag förståelse för det jag pratade om ÄNTLIGEN!
Efter många möten, samtal och telefonkontakter fick vi 1 års förtur till en utredning, ingen var gladare än jag. September 2008 började utredningen. Oktober var diagnoserna klara och jag kände en stor lättnad.. Äntligen kunde Sebastian få rätt förutsättningar här i livet. Dock var det inte så självklart som jag trodde, nu följde nya kamper om att få rätt hjälp och avlastning.. men ännu har jag inte gett upp.. även om det är enormt tufft vissa dagar så känner jag ändå att mitt barn en dag ska ha allt han har rätt till för att få en bra skolgång t e x så idagsläge står han i kö till Aspenklass..
Dock tror inte BUP vi kan ha honom boende hos oss i all evighet men just nu får man ta en dag i sänder..
Trots mina barns diagnoser är dom lika värdefulla som alla andra barn.. Dom har alla många fina sidor trots sina svårigheter. Man får ALDRIG ge upp hoppet om sina barn..dom är det finaste man har.
I min blogg kan ni följa min kamp i vardagen..
.
